Nu hittar ni min nya blogg på: miriana.papper.fi!

See you there!

Nu är jag tillbaks, och då menar jag den där glada och galna Miri som jag en gång i tiden var. Jag har äntligen vaknat från en mardröm. En mardröm som suger in allt ljus och spottar tillbaka mörker. Om ni inte märkt det på det glesa skrivande och den negativa klangen i alla inlägg så vet ni nu! Känns skönt att äntligen kunn a vara fri och glad igen. Se på saker från en annan synvinkel! Den här bloggen kommer försvinna och en ny kommer dyka upp, men mer säger jag inte! Har planer ska ni veta! Hahah Kan ju passa på att skriva lite om sommaren som gått. Har då jobbat i princip 98 procent. Och den återstående 2 procenten har jag tillbringat med härliga vänner, min kära vinflaska, och i min härliga säng ( jag sover så fort jag får tillfälle). Så det här med att man ska vila upp sig på sommarlovet inför skolan har då jag inte gjort, men det lär fungera ändå! Nu visst ni!

Snart är det dax igen!

Det här med att veta vad man vill är en ganska svår sak. Det handlar om självkännedom. Vilket jag trodde jag hade, men jag hade tydligen fel. Jag har trott att jag haft det någon gång, men nu när jag tänker tillbaka så har den nog aldrig existerat. Jag har vetat vad jag velat göra, och gjort det, en tid. T.ex jag flyttade till Åland, började hotell och restaurang, ett ½ år senare befann jag mig i Ekenäs Gymnasium. Men sakta och säkert har jag fallit tillbax till ruta ett igen, tillbaks till det gamla. Och vad är då det gamla, detta ger mig själv en tankeställare. Gamla Miri, som funderar allt för mycket på sitt eget bästa, som gång på gång sätter sig in i situationer som ofta leder till ännu mera funderas. Den där Miri som vill allas bästa, men så sällan lyckas.
Men om jag ska nämna allt med ett ord, är det nog tankar. Jag funderar allt för mycket, och jag funderar på allt. 99% av min hjärnkapacitet måste gå ut på att tänka onödiga tankar. Fast är de egentligen så onödiga? I don't know.

Den senaste tiden har jag faktiskt bara gått och funderat på vad jag vill, hur jag vill ha det, och vad som måste göras. Och konstigt nog, för första gången, får jag ej ro att tänka ut det. Jag blir påminnd, jag dras med i andras åsikter till en liten liten procent, som gör att jag får börja hela processen från noll igen. Gång på gång. I det här fallet behöver jag tid, jag behöver klara det själv, jag behöver inte bli påmind. Jag fixar det. Till slut. Bara ni ger mig tid.

Och en annan grej, är det faktiskt så svårt att ändra sig? Eller är det bara mig det är omöjligt för? Är chansen verkligen liten att man ska lyckas om man en dag säger till sig själv att; nu har jag fått nog, jag skiter i allt, och fokuserar på allt bra. Är det fakiskt så omöjlig sen att få det att gå så? Eller är det bara så för mig.

Ja, jag vet inte. Jag vet ingenting egentligen. Jag är konstigt tom, den ända existerande känslorna som finns är besvikelse på mig själv. Och jag vet inte om det finns hat eller kärlek. Jag kan inte skillnaden mera, jag vet inte om jag älskar eller hatar. Hur kan det bli så? Jag frågar mig själv om det är hat eller kärlek och jag kan ärligt säga att jag inte vet.

Lite tankar så här på kvällen. Det är inte så farligt som det låter. Jag lovar,

Hur vet man egentligen vad som är rätt eller fel? Om man väljer att göra på ett sätt men har flera andra alternativ. Hur länge ska man vänta med att se om man valt rätt, och vad gör man om det inte finns tid? Fortsätta vänta? Medan otaliga saker flyger förbi, kanske saker som gjort allt bättre, kanske sämre. Men du ser inte dem, för du är fast i en viss väg, som du varit tvungen att välja. Och om du väljer fel? Sorgligt nog är det bara att glömma det och fortsätta till toppen. Varför stanna upp och koncentrera sig på det förflutna, när du har allt framför dig?

Nej hörni, det är inte lätt. Och det handlar inte bara om det, det handlar om att våga, chansa, riskera, vinna och förlora. Chansar du allt kanske du förlorar allt, men varför vara rädd, varför skulle du inte kunna vinna? Livets fråga; Vad är rätt eller fel? Hah, nej så kristen skall jag då ändå inte bli. Men visst är det frustrerande.
I alla fall att gå och vänta på om allt var värt det, och vad följderna blev. Och kanske man inte har något att vänta på, kanske det var så det skulle bli. För som sagt. Allt har en mening, allt.

God natt med er!

Inga avslocknade ungar i buskarna, inget slagsmål( vad jag såg), stallörsparken var nästan tom ( ja, jag satte min fot där sen ändå.) och medeltalet på promillen i bloden kunde ej ha varit högt. Nej ush. Gårdagen sög. Det ända bra med hela kvällen var förfesten hos Marre!

Vart är världen påväg? HALLÅ SKÄRPNING. Jag är riktigt riktigt besviken på gårdagen.
Och jag som sade att jag inte hade lust alls att fara till stallörsparken för att jag inte orkade se på alla fjortisar som blir fulla på 2 cider. NI FÅR GÄRNA KOMMA TILLBAKA.
På något sätt kanske det var det som fattades? Nej nej.

Sommarlov mina damer och herrar. Sommarlov, det betyder ingen skola. Inga prov. Inga läxor. Inga förhör. Ingen stress över ogjorda saker. Inga sömnlösa nätter med boken framför sig. Ingenting som har med skola och göra.

Denna sommar tänker jag spendera med jobb och personer som gör mig glad. Göra sånt jag vill och lyssna på när kroppen säger nej. Jag ska vara snäll mot mig själv, och tänka på mig själv. DEN NI!

Ha det super för det kommer jag att ha!


EGOO TIME!

Oj oj. Sommarlov imorgon. Eller lov och lov, denna sommar kommer gå ut på jobb, jobb och mera jobb. Men jag gnäller inte! Ska bli riktigt skönt att försvinna in i Bromarvs urskog och inte behöva tänka på så mycket annat en jobbet! Precis vad jag behöver, något som håller mig sysselsatt så att tankarna inte kväver en! Har varit konstig de senaste dagarna, främst har jag miljoner pusselbitar som behöver falla på plats och bearbetas. Och dels har jag haft en konstig känsla av att någonting obehagligt kommer att hända snart. Vilket har fått mig att inse, att vad fan som helst kan hända, när som helst. På en sekund kan ditt liv ändras. T.ex tänk om jag en helt vanlig dag, kör scooter ner till byn för att ta ett snack med Ciia på brasses, och plötsligt från ingenstans hoppar en älg ut på vägen. På en sekund skulle jag kunna bli förlamad från halsen neråt( nu tog jag i lite). På en dag skulle mitt liv ändras, från vardagliga problem och draman, till att spendera resten av mitt liv, inlåst i mig själv. Och vem som helst, skulle nog vilja tillbaka till sitt gamla liv. Det ända som skulle finnas i mitt huvud då skulle vara att jag var så otacksam och inte uppskatta det där lilla. Uppskatta att jag kunde gå, röra mig, prata, sköta mig själv, leva ett helt normalt liv, utan att behöva vara instängd i sin egen kropp. Skrämmande hur allt kan ändras. Men inte ska man gå och vara rädd, det gäller bara att uppskatta det man har, och vara tacksam, vilket i alla fall jag varit väldigt dålig på. Man gnäller alltid på någonting, istället för att fokusera på alla bra saker man har. Och jag lovar, man har fler bra-saker än dåliga. Men nu jävlar skall det bli ändring på det!

Nu låter jag säkert lite knäpp och halvdeppig. Men nej tvärtemot. Jag är överlycklig, okej knäpp är jag nog fortfarande. Och det här inlägget kanske lät lite allvarligt, men jag ville bara dela med mig av det som rör sig i mitt huvud.

Som sagt:

When life gives you a hundred reasons to cry, show life that you have a thousand reasons to smile

 

Jag har tänkt på. Nu kommer jag antagligen låta som en nörd, eller en gammal tant, nåja ni lär märka. Men i alla fall, vet ni vad som fascinerar mig? Och som gör att jag är stolt att höra till denna generation. Vi har tagit konsten till en helt annan nivå, redan det är en konst. Nu pratar jag då inte om gamla dammiga tavlor, nej utan hur kreativa dagens ungdomar/ unga vuxna är! ( där kom tantvarningen) Vi har tagit fotografering till en helt ny nivå, dikter, ordspråk, meningar som kan få våra dagar att se ljusare ut, sångerna på radion blir bara bättre och bättre, även lyricsen.

Jag har jätte länge surfat omkring på bl.a icanread and wehearit. Det är ett jävligt bra exempel på vad jag menar, och det jag gillar bäst är kombinationen av både text och bild! Jag blir i extas. Hoppas ni fått någon sorts rödtråd i detta inlägg, men jag rekommenderar att ni tar ett besök till icanread och wehearit!

 

Eftersom Ratata vägrar lägga upp mina bilder kan jag ge några exempel.

 

 

Hallåja!
Bestämde mig att jag inte skulle skriva om att sommarlovet närmar sig och allt det. Alla tycks göra det. Men hur kan man inte göra det?!
Det är sommarlov om 5 dagar! Kommer ihåg när jag räknade att det var 20 måndagar kvar, och nu är det 5 dagar! Otroligt.

Och planerna att komma till Åland och jobba fick vi slopa, både jag och Lina fick jobb här hemma så! Och jag måste nog bara medge att sommaren i Ekenäs/Prästulla är bara för härlig, skulle nog ha saknat det. Och om vi två skulle stuckit till Åland, skulle nog bara en av oss kommit tillbaka. Vi skulle ärligt tagit livet av varandra. Nej, inte riktigt men nästan. ( JÅÅ LINA JAG ÄLSKAR DIG ENDÅ!)

Beklagar till det meningslösa inlägget, men plötsligt kom jag inte ihåg vad jag skulle skriva. Hah.

Ha det super!

P.S Lina tycker jag bör skriva att efteråt skulle vi ha världens bästa försoningssex. JEPP!